Brandskydd i flerbostadshus - vad gäller vid ombyggnad?

Brandskydd i ett flerbostadshus blir snabbt rörigt om man blandar ihop bygglov, tekniska krav och vardagligt ansvar. I praktiken handlar det om att lägenheter, trapphus, vindar och källare ska fungera tillsammans när något händer, och om att någon faktiskt följer upp att skyddet fortfarande fungerar efter en ombyggnad eller en ny uthyrning. Här går jag igenom hur MSB:s vägledning ska läsas, vilka regler som styr den byggnadstekniska nivån och vad du behöver tänka på när en ändring kräver tillstånd.

Vad MSB:s vägledning faktiskt används till

När jag läser frågan om brandskydd i flerbostadshus brukar jag dela upp den i två spår. Det ena är det byggnadstekniska brandskyddet, alltså brandceller, utrymning, larm och avskiljning mellan utrymmen. Det andra är förvaltningen i vardagen, alltså rutiner, ansvar, kontroller och ordningsregler.

MSB:s broschyr om brandskydd i flerbostadshus är framför allt ett stöd för det senare: hyresvärdar, bostadsrättsföreningar och andra som äger eller förvaltar boende får en praktisk bild av ansvar och vanliga installationer. Boverket sätter samtidigt de bindande byggreglerna. Det är där man hittar kraven på hur byggnaden ska vara utformad när den är ny, eller när den byggs om.

Det är först när man ser de två nivåerna tillsammans som bilden blir tydlig. Ett hus kan vara korrekt byggt från början men ändå ha ett dåligt brandskydd i praktiken om trapphuset används som förråd eller om ingen längre vet vem som ansvarar för kontrollen.

Så fungerar brandskyddet i ett vanligt flerbostadshus

I ett normalt flerbostadshus ligger bostäderna i verksamhetsklass 3A. Det betyder att skyddet utformas för personer som kan förväntas känna sin bostad, vara sovande när branden uppstår och i stor utsträckning kunna sätta sig i säkerhet själva. Om något händer ska byggnaden därför bromsa branden tillräckligt länge för att ge tid att reagera.

Det viktigaste praktiska uttrycket för det här är att varje lägenhet ska fungera som en egen brandcell. Brand och brandgaser ska normalt inte kunna sprida sig från en lägenhet till nästa under ungefär 60 minuter. Den tidsmarginalen är inte där för komfort, utan för att räddningstjänsten ska hinna göra en insats och för att de boende ska få en chans att agera rätt.

Jag tycker att det här är en viktig skillnad som ofta missas i ombyggnadsprojekt. Ett vanligt hyreshus, ett studentboende med gemensamma ytor och ett trygghetsboende ser yttre sett ganska lika ut, men de kan hamna i helt olika brandtekniska kravnivåer. När boendets karaktär ändras, ändras också förutsättningarna för hur människor kan utrymma.

Trapphuset är den del som oftast avgör om ett hus är lätt eller svårt att rädda. MSB är väldigt tydlig här: brännbart material ska inte stå i trapphuset, eftersom även en liten brand kan fylla utrymmet med tjock rök på bara några minuter. Det gäller också källarkorridorer och andra gångvägar som används vid utrymning eller för räddningstjänstens åtkomst.

Det betyder också att man i en skarp situation inte ska låsa sig vid ”ut genom trapphuset till varje pris”. Om trapphuset redan är rökfyllt är det ofta säkrare att stanna i lägenheten, stänga dörren och invänta hjälp än att försöka ta sig igenom röken. Det är en konsekvens av hur skyddet är tänkt att fungera.

Vem som bär ansvaret i praktiken

Det är lätt att tro att brandskyddet ”är uppfyllt” bara för att huset en gång byggdes rätt. Så fungerar det inte. Ansvarslinjen fortsätter efter inflyttning, efter styrelsebyte och efter varje mindre renovering som förändrar hur huset används.

Ägare, bostadsrättsföreningar och hyresvärdar har ansvar för att hålla ett skäligt brandskydd och bedriva systematiskt brandskyddsarbete, SBA. Det innebär att man behöver veta hur skyddet är uppbyggt, hur det ska kontrolleras och vem som åtgärdar brister. För en större eller mer komplex fastighet behöver det finnas mer struktur, men även ett normalt flerbostadshus behöver rutiner.

• Ägaren eller styrelsen ska känna till brandcellsgränser, larm, dörrar, ordningsregler och vilka kontroller som ska göras.
• Förvaltaren ska se till att avvikelser fångas upp, dokumenteras och åtgärdas i tid.
• De boende ska hålla trapphus och gemensamma ytor fria, testa brandvarnare och följa regler för förvaring och laddning.
• Räddningstjänsten och kommunen kan vid tillsyn vilja se dokumentation, även om den tidigare skriftliga redogörelsen för brandskyddet inte längre krävs i samma form.

Det där sista är viktigt. Jag ser ofta att fastighetsägare tror att kravet på skriftlig redogörelse försvann helt och därför att dokumentation inte längre behövs. Det stämmer inte. Kravet att lämna in den specifika redogörelsen togs bort, men ansvaret för brandskyddet och behovet av intern dokumentation finns kvar. Kommunen kan fortfarande vilja se underlagen vid tillsyn.

För en bostadsrättsförening är det också klokt att ha enkla men tydliga ordningsregler: vad som får stå i trapphuset, var brandfarlig vara får förvaras och vad man gör om en dörr, en lucka eller ett larm inte fungerar. Sådana regler känns små, men det är ofta där praktiken avgör utfallet.

När ändringar kräver bygglov eller ny brandskyddsbedömning

Det är här tillståndsfrågan blir verkligt relevant. Om du bara sköter vardagsbrandskyddet räcker det ofta med rutiner. Men så fort du ändrar användningen av en byggnad, bygger om en vind, delar en bostad eller gör en lokal till bostad, måste brandskyddet granskas på nytt.

Boverket anger att bygglov krävs när en byggnad helt eller delvis tas i anspråk eller inreds för ett väsentligen annat ändamål. Det betyder i praktiken att kommunen måste bedöma om åtgärden är en sådan ändring att den ska prövas som lovpliktig eller anmälningspliktig. Kontakta alltid kommunen tidigt, eftersom brandfrågorna ofta påverkar ritningar, kontrollplan och tidsplan.

• Att göra om ett förråd eller en vind till bostäder kräver normalt både bygglovsbedömning och en ny brandteknisk analys.
• Att lägga till en ny lägenhet i en befintlig byggnad är också en lovfråga.
• Att ändra användning från en typ av boende till en mer krävande typ kan skärpa kraven på brandcellsindelning, larm och utrymning.
• Att bygga om ett gemensamt utrymme så att det påverkar utrymningsvägarna är sällan en liten detaljfråga.

Vid ändrad användning finns dessutom tydliga spärrar i Boverkets regler. Avsteg från säkerhetsnivån får i flera fall inte göras för brandcellsindelning, antal utrymningsdörrar, brand- och utrymningslarm, vägledande markering, sprinkler eller brandgasventilation av trapphus. Det här är ett av de tydligaste skälen till att man inte bör börja bygga först och ”lösa brandskyddet sen”.

Jag brukar tänka så här: om projektet förändrar hur människor sover, hur de kommer ut eller hur brand kan sprida sig, då är brandskyddet inte en bilaga. Då är det själva kärnan i projektet.

De vanligaste svagheterna jag ser i flerbostadshus

De största bristerna är sällan avancerade. De är ofta väldigt vardagliga, vilket också gör dem farliga eftersom de normaliseras snabbt. Vid tillsyn, ombyggnad eller genomgång av en fastighet är det här de punkter jag nästan alltid tittar på först.

• Förvaring i trapphus - barnvagnar, möbler, kartonger och byggmaterial används som tillfällig mellanlagring. Det är precis så en utrymningsväg blir sämre utan att någon märker det direkt.
• Branddörrar som står uppställda - en dörr som ska stänga brand och rök gör ingen nytta om den kilas fast för att det är ”praktiskt” i vardagen eller under en renovering.
• Brandvarnare som inte testas - de finns där, men fungerar inte när det gäller. Batteribyten och månadstest är fortfarande en av de billigaste säkerhetsåtgärderna som finns.
• Otydlig ansvarsfördelning - efter en styrelseändring, ny förvaltare eller ny uthyrning vet ingen riktigt vem som ska följa upp brister.
• Felaktig mellanlagring av bygg- och återbruksmaterial - i projekt där material flyttas runt hamnar det ibland i källare, korridorer eller entréer. Ur brandsynpunkt är det en dålig genväg redan första dagen.

Det här är också ett område där små justeringar gör stor skillnad. Bara genom att flytta lagring ur trapphuset, se till att dörrar stänger som de ska och skriva ut en enkel kontrollrutin minskar man risken betydligt mer än många tror.

Om huset dessutom har laddning av elcykelbatterier, stora batterier eller andra brandbelastningar i gemensamma utrymmen bör man vara extra noggrann. Det behöver inte vara ett problem i sig, men det kräver att platsen är rätt vald och att rutinen är tydlig.

Så håller du skyddet levande utan att göra det onödigt tungt

Om jag skulle koka ner allt till en praktisk arbetsmodell skulle jag börja här: gör brandskyddet enkelt att se, enkelt att kontrollera och svårt att ignorera. Då blir det också mer hållbart över tid, vilket är precis vad ett flerbostadshus behöver.

• Testa brandvarnare varje månad och byt direkt ut sådana som inte fungerar.
• Gå igenom trapphus, källarkorridorer, vindar och soprum regelbundet så att de inte används som lager.
• Se över ordningsreglerna efter varje ombyggnad, ny uthyrning eller ändrad planlösning.
• Uppdatera SBA-dokumentation när byggnadens användning ändras, inte först när något händer.
• Ta in brandskydd tidigt i projekt som gäller vindar, källare, lokaler eller gemensamma utrymmen.

Det mest hållbara brandskyddet är sällan det mest avancerade. Det är det som alla i huset förstår, som någon faktiskt kontrollerar och som inte tummas på i vardagen. När den strukturen finns på plats blir också reglerna mycket lättare att följa, oavsett om du förvaltar ett äldre hyreshus, en BRF eller ett hus som står inför ombyggnad.